Vem har sagt att mammor måste välja mellan sina barn och sina ambitioner?

Jag har alltid varit en driven och ambitiös kvinna med stora drömmar och mål. Men 2017 var året då jag som 26-åring blev utbränd för andra gången på bara några år.

Det var också året som jag blev gravid och min syn på livet förändrades.

Det var dessutom inte den där vackra graviditeten man ser på Instagram. Jag mådde skit nästan hela tiden, var sängliggande på grund av bäckenproblem och medan kroppen sa ifrån försökte huvudet fortfarande förstå hur jag hade hamnat där igen.

Jag hade ju lovat mig själv att jag aldrig skulle gå i väggen igen.

Och nu när jag äntligen väntade mitt efterlängtade barn fanns det en fråga som höll mig vaken om kvällarna.

Hur ska jag kunna bli den mamman jag längtar efter att vara…

…utan att behöva begrava den kvinnan jag är och de drömmar jag fortfarande bär på?

Jag visste redan vilken sorts mamma jag ville vara. Jag ville vara den som hade tid att hämta tidigt ibland. Den som kunde vara ledig på loven. Den som inte fick ont i magen varje gång sonen behövde snyta sig.

Jag ville vara närvarande.

Men jag visste också vilken kvinna jag ville fortsätta vara. Jag ville må bra i mig själv igen och samtidigt fortsätta förverkliga mina drömmar. Inte för att imponera på någon annan, utan för att jag inte ville göra avkall på mig själv bara för att jag blev mamma.

Och plötsligt kändes det som att de två delarna av mig stod på varsin sida i en jämn dragkamp.

Mamman vs. Karriärskvinnan.

Där jag var domaren som förväntades välja vinnaren. Och oavsett vem som vann skulle jag förlora.

Tänk om mammors ambitioner aldrig varit problemet…

Ju mer jag tittade omkring mig, desto mer insåg jag att samhället redan verkade ha bestämt svaret. Om livet inte går ihop är det mamman som ska backa.

– Hon vabbar oftare.
– Hon går ner i arbetstid.
– Hon tar ett större ansvar hemma.
– Hon tar större delen av föräldraledigheten.

Och när stressen blir för stor är det ofta hon som blir sjukskriven.

Vi vill gärna tro att vi lever i ett modernare och mer jämställt samhälle än så. Men verkligheten och statistiken berättar fortfarande en annan historia.

Ju mer jag funderade på det, desto mer skavde en annan tanke.

Tänk om problemet aldrig har varit mammors ambitioner. Tänk om problemet är att vi fortfarande försöker passa in i ett sätt att bygga framgång som aldrig var utformat för våra liv?

Vi kallar det ekorrhjulet. Som om det vore ett personligt problem. Men tänk om det egentligen är ett systemfel?

För när lösningen alltid blir att mamman ska drömma lite mindre, jobba lite mindre eller ta lite mindre plats för att orka med. Cementerar vi också något annat.

Den ekonomiska ojämställdheten.

Vem har egentligen bestämt att framgång måste se ut på ett visst sätt?

Jag tror inte att lösningen är att mammor ska sänka sina ambitioner. Jag tror att lösningen är att vi måste ändra synen på hur vi bygger den ekonomiska frihet som vi strävar efter med våra ambitioner.

För när jag låg där gravid och funderade över min framtid insåg jag att jag ville jobba mindre och samtidigt tjäna mer än jag gjort tidigare. Men jag insåg också ganska snabbt att svaret på den ekvationen aldrig skulle vara en anställning eller att bygga ett företag på samma sätt som alla andra.

För vem har egentligen bestämt att framgång måste se ut på ett visst sätt?

– Att kalendern måste vara full.
– Att långa arbetsdagar är ett kvitto på driv.
– Att entreprenörer måste hustle dygnet runt.
– Att tillväxt alltid är viktigare än frihet.

Det är ett framgångsideal och en hustlekultur som hyllas överallt.

Men jag ville inte bygga ett företag som krävde att jag skulle välja bort mitt liv och min familj för att lyckas. Jag ville bygga ett företag som fungerar även när livet händer.

– När sonen blir sjuk och det behöver VAB:as.
– När alla de 76 lovdagarna och K-dagarna infaller.
– När energin knappt räcker till vardagens alla måsten.

Det var då jag insåg att jag behövde bygga ett företag som anpassas efter livet – inte livet efter företaget. Genom att bygga smartare redan från början. Skapa system som fortsätter fungera även när jag inte sitter framför datorn. Välja affärsmodeller som inte kräver att jag byter tid mot pengar. Skapa erbjudanden som ger mer värde utan att kräva mer av mig. Och mäta framgång i frihet, inte i stress.

Det är här revolutionen börjar

Det ironiska är att många mammor redan besitter precis de egenskaper som krävs för att bygga framgångsrika och lönsamma företag.

– Vi planerar.
– Vi prioriterar.
– Vi organiserar.
– Vi leder familjer.
– Vi löser problem.

Och vi får saker att fungera trots att dygnet fortfarande bara har 24 timmar.

Ambitionen eller förmågan har aldrig varit problemet. Det är sättet vi har lärt oss att man bör bygga företag på som är problemet.

Det är därför jag tror att vi behöver ett nytt sätt att prata om entreprenörskap. Och kanske också ett nytt sätt att se på oss själva.

Jag kallar det mammaprenörskap.

Inte för att en mamma råkar driva företag. Utan för att en mamma som vägrar acceptera att hennes barn och hennes ambitioner står i konflikt med varandra väljer en annan väg. Hon bygger sitt företag utifrån sitt liv, istället för att bygga sitt liv runt sitt företag.

För mig är det mammaprenörskap.

Världen behöver inte fler mammor som anpassar sig efter samhällets syn på entreprenörskapet.

Den behöver fler framgångsrika och välmående mammaprenörer.

Det var allt för idag, vi ses nästa söndag igen!

Vänliga hälsningar
Mammas Hemliga inkomst.

‍